1959. Född den 10:e Juni i Umeå,Västerbotten.
1960. Flyttade hela familjen till Horndal i Dalarna.
1961-64. En barndom full utav musik. Omgiven utav Farfars 78 varvare,
Mor och Fars 45 varvare och två äldre bröders Pop och Rockskivor.
Povel Ramel och Louis Armstrong är lika omtyckta som Beatles och Shadows.
1965. Broder Mikael lär mej 3 ackord som spelas i olika kombinationer.
Grannen Jon Östman visar mej också några fingersättningar.
Äldsta brorsan Tomas får ständigt låna ut sin halvackustiska "Welson".
1966. Hör "Bluesbreakers with Eric Clapton" och en helt ny värld öppnar sej.
1967. Får vara med och spela med dom några år äldre killarna i The Bears.
Gitarristen Bengt Söderkvist och jag startar även en ackustisk duo.
1968-70. Det lokala bluesbandet Bowery låter mej vara med vid deras repetitioner.
Att i sådan ung ålder på så nära håll få se och höra hur deras gitarrister spelade,
lärde mej oerhört mycket.
Även det lokala Countrybandet Arizona Riders (där brorsan Mikael spelar bas)
släpper in mej i sin replokal för att lyssna, och ibland t.o.m för att få vara med och spela.
Buck Owens & The Buckaroos gitarrist Don Rich blir en förebild.
1971. Flyttar vi till Seskarö i Norrbotten.
1972-75. Mor Greta och Pappa Sune köper en stereobandspelare.
"Sound on Sound" upptäcks och jag försvinner in i överdubbsvärlden.
Gör "trickinspelningar" med egna låtar där jag spelar bas, percussion, munspel, gitarr
och ibland på Farfar Nikolais gamla tramporgel.
Skickar in en låt till P3-programmet "Bandet går", låten kommer med
och lyckan är total när Kersti Adams-Ray säger mitt namn i etern.
Trummisen Janne Lundberg och basisten Anders Sandsten hör också på programmet.
Dom söker upp mej för att starta ett band - Marathon.
Marathon spelar långa instrumental låtar. Influerade utav Allman Bros, Kebnekajse, Zappa,
Pink Floyd, Samla Mammas Manna, Santana och dylik musik.
Marathon låter dock mer rockigt och spartanskt än sina förebilder.
Bandet splittras 75 då det åter var dags för familjen att röra på sej,
denna gång söderut till Upplands Väsby.
1976-80. Börjar direkt att spela med kusin Lars. 2 man - trummor och gitarr.
Båda vi hoppar med i Sundbybergsbandet Trollop Tale som sen blir bandet Azalea.
Vi värvar sångaren Tommy Nilsson.
Jag och Tommy hoppar av och återbildar hans gamla band Horizont.
Ett 5 man starkt symfoniskt,jazzrockigt och sedermera AOR inspirerat band.
Vi får skivkontrakt med CBS och spelar in 2 album,
vi gör Sverige turnéer, radio och TV spelningar.
Vår singel "Förlorar igen" går upp till 17:e plats på försäljningslistan.
Alla i bandet får studiojobb med olika artister.
Tommy Nilsson får kontrakt i Frankrike som soloartist och Horizont splittras.
Resterande 4 medlemmar kompar rockartisten"Kråkan", live och på skiva.
Fast skivdebuten gjordes med countrybandet Red Jenkins & The Rednecks.
"Glasses of beer" hette plattan. Vi turnerar också landet runt, mest på helgerna.
Får mycket fritt spelrum i instrumentaldueller med fiolspelaren Thomas Haglund, som t.ex.
i klassikern "Orange Blossom Special" .
1979 blir jag musiker på heltid, får vara med och spela i "Nygammalt" med Göran Fristorp,
krogshower och folkparksturneér med Ann-Louise Hansson, får mer och mer studiojobb.
Bl.a med Hansson de Wolfe United.
Träffar också Anders Glenmark och Eva Dahlgren.
1981-86. Eva Dahlgren vill ha ett fast kompband till sina mer och mer personliga sånger.
Anders Glenmark blir musikalisk ledare och dom frågar mej om jag vill vara med.
Det vill jag.
Här startar ett kontinuerligt turnerande och inspelande utav skivor som kommer att pågå
i många år. Givetvis med Eva men också med Hansson de Wolfe United.
Det är med dom som jag får göra mina första ishallsturnéer.
Hansson de Wolfe hade gjort 3 storsäljande album innan dom för första gången mötte sin publik.
Så intresset för att höra denna orkester live var väldigt stort.
Studiojobb 3-4 ggr i veckan med olika artister, turneér med bl.a Ratata och Py Bäckman
samtidigt som jag är fast medlem i Evas och HdWUs kompband, live och på skiva.
Börjar även arbeta på en soloskiva med Anders Glenmark som producent,men lägger ner
projektet då det inte finns tillräckligt med motivation att göra "solokarriär" .
Hoppar däremot med i trummisen Magnus Perssons fusionband - MP Band.
Märker att alla musiker är oerhört bra och ekvilibristiska. Så här gällde det att vara alert.
En fantastisk och lärorik tid där pianisten Rabbe Söderlund och saxofonisten Glenn Myerscough
ibland stod för helt otroliga soloprestationer, f.ö. spelade Christian Veltman bas helt superbt.
Gitarristen och trumpetaren Claes Palmquist lämnar Hansson de Wolfe United,
jag ersätter honom som fast medlem i gruppen. Vi släpper 5:e skivan "Art Attack".
Under en turné med Ratata, 85 eller tidigt 86, berättade keyboardisten Clarence Öfwerman
för mej att han hade fått ett erbjudande att producera en platta med Per Gessle.
Dom gjorde en singel - som blev en duett med Marie Fredriksson - bytte namn på projektet till Roxette.
Singeln blev en hit och det bestämdes att det skulle bli ett album.
Clarence producerade och använde sej utav samma kompband som på Py Bäckmans "Narrarna dansar".
Tommy Cassemar på bas, Pelle Alsing på trummor och jag.
"Pearls of passion" är Roxettes första album.
1987-92. Turnerade i stort sett hela 87.
Den sommaren gjorde vi en jätteföreställning under namnet "Rock runt riket".
Eva Dahlgren, Ratata, Roxette och förbandet Orup. Jag spelade med både Eva och Ratata.
2 gig med olika artister på en kväll,det kunde ha blivit 3 men jag tackade nej till Roxette.
Inspelningarna av Roxettes nästa platta "Look sharp" påbörjas. Musiken får en mer maskinell,
tidsrätt och rytmisk känsla. Mycket är Anders Herrlins förtjänst.
Får mer utrymme musikaliskt och börjar hitta på riff som läggs in i låtarna.
"The Look" blir lyckad och släpps som singel - över hela världen.
Den ligger etta i 21 länder eller något sånt och Roxette blir plötsligt ett världsnamn.
Det efterföljande albumet säljer 6 miljoner ex. Vi gör en Sverige och en Europa turné,
samt några TV-shower i U.S.A.
Gör även en skiva och en Sverige turné med Peter Le Marc.
Har också börjat få producentuppdrag. Producerar Eva Hillered, Keith Collin och De Wolfe United.
Numera utan Dick Hansson.
I.o.m. att Roxette tog så otroligt mycket tid så satte Eva Dahlgren ihop ett nytt band utan mej.
Efter 10 år så var det över. Fast det senaste jag gjorde ihop med henne var "En blekt blondins hjärta"
och den blev hennes i särklass största försäljningsframgång.
"Joyride" spelas in och forsätter där "Look Sharp" slutade. - En ännu större succé.
Och jag får åka på min första världsturné.
Vi turnerar i närmare ett år och spelar in "Tourism" parallellt i olika studios världen över.
Hemma vid s.k. "ledig tid" jobbar jag i studion med Maries kommande soloplatta "Den ständiga resan".
Får även en"Grammis" - juryns specialpris.
Roxette Joyride Tour" slutar i Augusti 92, då har plattan sålt i 10 miljoner exemplar.
Strax därefter släpps "Tourism" med ackustisk spelning på Cirkus i Stockholm.
Lite semester och sedan repetitioner inför Maries soloturné "Den ständiga resan".
Som håller på fram till jul.
1993-95. 93 börjar med "Roxette MTV Unplugged",vilket var roligt och annorlunda att göra.
Sätter ihop ett nytt band tillsammans med gamla Horizont basisten Tommy Gällhagen.
Han och jag har gjort musik kontinuerligt i en liten demostudio i flera år.
Bland annat musik till TV filmer, fast nu ville vi rocka.
Trummisen Christer Jansson kände sångaren Joakim Rosendahl.
Tommy Lydell kom med på keyboards - Pray For Rain.
Vi fick skivkontrakt alldeles för snabbt och bolaget ville ha en höstrelease.
Vi gjorde en stressad produktion i Polarstudion med Robert Wellerfors som tekniker.
3 veckors inspelning med inkluderad mix, några av låtarna skrevs direkt i studion.
Kreativa konflikter låg i luften hela tiden.
Någon ville låta som Daniel Lanois. En annan tyckte Led Zeppelin var en bättre mall.
En gjorde konstiga ljud, någon annan klagade hela tiden. Mest på mina och sångaren Joakims låtar.
Vad vi än presenterade så var det: -"njaa, jag vet inte, känns inte bra".
Jag ville göra riff som stora gotiska byggnader, ibland dubbade 4 gånger.
Alla medlemmar la sej i hur och vad alla skulle spela. Det hela var ett tokdemokratiskt inferno
med begynnande magsår. Att det överhuvudtaget blev en platta är helt otroligt.
Fast med facit i hand så kan jag idag faktiskt tycka att skivan är ganska bra.
Alla dessa olika inriktningar - blandade i en röra - gjorde helheten originell.
2 singlar, 1 album, en Sverigeturné och några TV-program. Sen fick jag nog och lämnade orkestern.
Samtidigt hade jag jobbat med Roxettes "Crash Boom Bang" platta.
Och blev erbjuden att hänga med på ännu en ettårig sväng runt världen.
Denna gång spelade vi mer i Asien istället för U.S.A,bl.a. i Kina.
Sydafrika,Peru och Venezuela var också nya länder. Australien,Ryssland,Indonesien,Japan...etc.
Vi reste och reste, spelandet blev till rutin och jag kände att jag blev sämre som gitarrist.
Efter att ha kommit hem ifrån den långa svängen så ville jag aldrig mer turnera.
Spelade lite på Joey Tempest solodebut "A place to call home".
1996-2001. Byggde ut min hemmastudio och började göra folkmusikinspirerade låtar.
Mest för eget bruk,det var inte många som fick höra.
Ett tag skulle jag och Herrlin göra någonting utav dom, men mitt intresse slocknade.
Gjorde demos med olika artister som inte heller resulterade i något.
Lite studiojobb här och där med bl.a Frida,Belinda Carlisle och Uno Svenningson.
Började hjälpa Lorne de Wolfe med hans låtar, som nu år 2001 har blivit ett album.
Skrev låtar ihop med min f.d. flickvän Marianne Flynner varav Sven-Ingvars spelade in en.
Gjorde några reklamjinglar vilket var annorlunda men skoj.
Spelade dataspel och började skriva konstiga manus till egna sådana.
Hittade tillbaks musikaliskt, kände att jag blev bättre och bättre på gitarr.
Började använda E-bow och hittade en ny infallsvinkel på mitt spel.
Jag kände en klar musikalisk förbättring. Gitarr var roligt igen.
Fick läsa i kvällstidningen att Roxette skulle börja jobba på en ny skiva och att jag,
Anders Herrlin och Pelle Alsing inte skulle vara med.
Vi 3 + Lena Magnusson på klaviatur började spela med Jennie Löfgren i stället.
Jag spelade på massvis av inspelningar utav hennes låtar som förmodligen aldrig kommer att ges ut.
Några av dom var otroligt bra. Vi repeterade inför livespelningar, varav en blev av.
Men en bra sådan, den resulterade i att Jennie till slut fick ett skivkontrakt.
Nu spelas det en video på MTV och skivan kommer till hösten 2001, tror jag.
Roxette behövde mej dock igen för pålägg på "Have a nice day" plattan.
Åkte till Spanien och jobbade i 2 veckor, det var roligt att åter spela ihop.
Gjorde några fler pålägg i Stockholm men tackade nej till efterföljande playback jobb,
har aldrig varit bra på det.
Sommaren 1999 fick jag erbjudandet utav Finn Sjöberg att göra plattan "Evergreen".
Och nu när den är klar så känns det roligare än någonsin. Skönt att få göra något eget.
Det kanske är sent att göra solodebut vid 41 års ålder, men jag har inte känt mej motiverad innan.
Studiojobben är inte lika många som förr. Det beror nog i och för sej på att jag har tackat nej.
Fast på dom senaste åren har jag fått tillbaka lusten att göra inspelningar, några har det också blivit.
Bland annat med Roxette och deras CD "Room Service".
Och till hösten 2001 åker vi på Europa turné. Låter det bekant?